Vad är en människa

Vad är en människa?

En människa består av tre delar som jag skrivit förut. En del människor är så fixerade till sin kropp så dom tror att det är hela personens allt. Men för att man ska förstå hur det förhåller sig ska jag komma med en liknelse.

En person som äger och kör en bil är inte hela bilen även om vissa tror det. Man hör ofta ”bilen körde i hundra km i timmen”. Men en bil kan väl inte köra? Det är ju personen i bilen som kör eller hur.

Ponera att bilen är människokroppen, motorn är själen och att bilföraren är anden. För likasom bilägaren fanns innan bilen tillverkades så fanns anden före innan människan föddes. Det står ju skrivet ”Redan i din moders sköte hade jag utvalt dej”. När sedan bilägaren kör den gamla bilen till återvinningen och kliver ur den och lämnar den för att sedan huggas upp och smältas ner och användas till något annat, så lever bilägaren vidare. Likaså är det med människokroppen. När kroppen och själen dör och skickas in i ugnen för kremering så lever anden vidare. När en människa dör så säger vi att ”vid den eller den tiden lämnade anden kroppen”.

Om vi kunde förstå att vi bara har kroppen till låns för en kort tid så skulle vi nog vara mer rädda om och förvalta det lånet mycket bättre än vi nu gör.

Vad är tro?

Tro

Vad är tro? Jo tro är just det tro rätt och slätt. Om någon säger sig veta det som andra tror så bör man dra öronen åt sig. Då är fundamentalismen inte långt borta. Det var en tid då kyrkan trodde sig veta och då kallades sådana som hade en avvikande tro för kättare. Den sista kättare som kyrkan dömde till döden hade en avvikande syn på nattvarden. Han menade att nattvarden var en symbol och skulle tolkas på det viset. Kyrkan menade att vinet bokstavligen var Jesu blod och brödet var Jesu kött . För detta blev han avrättad.

 Många muslimer som konverterar till kristendomen blir avrättade för dom inte har den ”rätta” tron.

En känd tänkare lär ha sagt” Jag vet mer än de flesta men ändå vet jag bara en sak helt säkert att jag inte vet någonting”.

 Vad ska man då tro? Man ska tro det som känns helt rätt för en själv. Jag känner en trygghet i det som jag tror eftersom det känns rätt för mig.

 När man tänker på att vi kan se och uppfatta ljus från stjärnor där ljuset färdats flera miljoner ljusår innan det når våra ögon här på jorden så tycker jag inte att det känns helt ok att veta varken det ena eller andra. Däremot kan man inte sluta att förundras.

 En man producerar så många könsceller under sin livstid så det skulle räcka till att fördubbla jordens innevånarantal. Tänker man på att varje kombination med just den kvinnans ägg blir en helt unik varelse som varken har funnits eller kommer att finnas någon gång igen, så kan man inte låta bli att glädjas av lycka att just jag kom till. Om det sedan är som jag tror att kroppen och själen dör medans anden lever vidare och förenas med den övriga andevärlden det kan ingen veta bara tro. Om andra tror att vi kommer från det stora intet och sedan vandrar vidare till det stora intet det kan vi bara tro, det ena eller andra.

Att tro på något ger en trygghet i livet. Att be till något ger även det trygghet och förtröstan, att just kunna lämna sina bekymmer på någon. Många kallar det för snuttefilt men om det är dröm så låt mej drömma och ändå jag vet att min tro är att drömmen är sann. Sedan tror jag att man ska sluta att analysera allt som har med tro att göra. Sådan tankegymnastik kommer bara att göra oss deprimerade och ge psykiska grubblerier.

En kristen sång lyder: ”Gud har inga händer händerna har vi. Gud har inga pengar pengarna har vi.” Därför kan vi inte skylla på gud att det ena eller andra sker eller inte sker. Det står ju skrivet att gud är kärlek. Vi kan ju inte skylla på kärleken om folk säger det ena eller andra eller handlar på ett visst sätt. Gud är ju ingen person lika lite som kärleken är en person. Däremot kan en människa vara fylld av guds ande likaväl som den kan vara fylld med kärlek. Det är ju samma sak enligt bibeln.